Efter att ha umgåts med Jacky så känns det som att det kommer gå bra det här. Det var trevligt, men inte fantastiskt trevligt. Jag kommer att kunna gå vidare med mitt liv och samtidigt så kan hon fortfarande vara en del av mitt liv.

Det känns bra, det känns lugnt, jag har kontroll.

Jacky är tillbaka och det är lite delade känslor omkring det. Det är verkligen roligt att höra från henne igen och jag blir alldedes glad när jag pratar med henne. Verkligen som en bästa kompis, men på samma gång känner jag skam över att jag känner så. Det känns som att jag är för glad över att hon är tillbaks och att jag inte borde vara det. Jag ska ju gå vidare med mitt liv.

Min förhoppning är att kunna gå vidare med mitt liv men att ändå ha kvar henne i mitt liv. Jag tror att jag ska klara det, jag vet vad jag vill. Troligtvis så åker hon till London om 5 veckor så jag hinner nog inte bli förälskad igen ändå.