När man levde på nittiotalet så kändes allt så naturligt, så här kommer det alltid va tänkte man. Alla ser som normala ut man kommer aldrig finna något typiskt för just nittiotalet. Vi som överlevde vet att det där resonemang var fel. Man kan se saker skratta åt det och säga fan vad typiskt nittiotal. Man känner igen på bilder att det var nittotalet. Egentligen har mittbenan nästan blivit för bespottad på senare tid, trots allt är den ju symmetrsik och fin.

Frågan är då vad vi kommer minnas som typiskt 2000-tal. Nu faller man ju i fällan och tänker precis samma sak. Men jag har funderat lite över det där och skarfen känns ju som en lite tillfällig fluga eller? Jag har ju också det ibland (se pressbild), dessutom har de här slemmiga killarna på Corona det. Så den tror jag på, någon som har andra förslag? WoW kanske?

När folk vill samla in pengar från mig så brukar jag försöka se väldigt upptagen ut och kolla ner i marken eller några papper. Även om det är till välgörande ändamål så vill jag själv bestämma när jag ska ge bort pengar, gillar inte känslan när någon trycker upp en bössa mot en och man känner sig snål som inte ger några pengar. Några som oft brukar vilja komma åt ens pengar är rättvisepartiet socialisterna.

Nu i April har den här situationen fullständigt eskalerat när barnen har fått de här jävla majblommorna. Dom är verkligen överallt och frågar när man går på gatan om man inte vill köpa en majblomma. Jag brukar illustrativt sätta ner händerna i fickorna och säga att jag inte har kontanter men fråga om dom inte tar kort (det görs även när jag har massor av kontanter). Pengarna går till klassresor och till fattiga och handikappade barn som då kan köpa godis för någon hunka. Pengarna behöver jag bättre själv till exempelvis semester och som buffert så jag slipper jobba. Jag har köpt en blomma för 10 kr (på min tid kostade dom 5 kr), mest för att färgen är ovanligt vacker i år.