Så kom dagen då Becks och Posh skulle gå på basket…












…"Det blir spännande det här", tänkte Becks…













…"riktigt spännande till och med"…

...men så gjorde Posh onda ögat












…"Älskling, du vet att jag gillar din bumpa bäst"…












…"Ja ja, skit samma, nu får man sova på soffan ikväll igen"…

Eric är en bra person som man vill vara vän med!

Fasen vad Eric är bra i mål. Han borde alltid stå i mål. Så bra är han. Kul att han stod igår i KJ, det är nog inte sista gången ;-)

Jag väljar att hedra offren från elfte september genom en tyst bloggdag. Inget inlägg tänker jag skriva. Ses här igen den 12:e.

Eller nåt

  En sak som stör mig en hel del är att jag har tappat DET. Alltså den känslan, kunskapen om att vinna. Det har gått alldeles för många sällskapsspel nu utan att jag har vunnit. Det börjar bli irriterande. (Bakgrund: jag brukar vara grym på sällskapsspel och vara den som vinner allra mest). Den som vinner mest nu är smutshunden, det irriterar mig också. Varför irriterar det mig? Därför att han älskar (precis som mig) att vinna, enda skillnaden är att han vinner och inte jag!

Nu senast har vi spelat risk, smutshunden har vunnit tre av fyra partier. Jag skulle ha vunnit ett parti om jag inte hade tappat DET (fingertoppskänslan).

Vi försökte få med Tobbe torsk i spelet.....

Jag, Gin och smutshunden: -Vill du vara med och spela?
Tobbe torsk: -Jo men kanske det

Läkarn kommer och viskar något i Tobbe torsks öra

Tobbe torsk: -Nej, men det är nog bra jag ids nog inte spela....

Vad tror ni läkarn sa?

I min studiegrupp finns ordföranden för Sveriges unga katoliker. Under seminariet så tog hon till orda:

- Jag tycker att man borde tillåta fler skolor med en egen tydlig värdegrund. Till exempel religiösa skolor som arbetar med en tydlig profil, så att man kan få välja vilken typ av uppfostran ens barn ska ha.

Rebellen inom mig växte, jag gav några få motargument och höll mig lugn. Men inombords så kokade jag.

Barack mina drömmars man

Det har hänt två nätter i rad nu, jag har haft drömmar om Barack Obama.

I den första drömmen så träffade jag min vän Barack i en trädkoja på Liseberg. Där satt han och de som ville, kunde diskutera amerikansk politik med honom. Det var inte så hårt tryck dock, andra åkattraktioner drog betydligt mer.

Jag satt där ensam med Barack och förklarade om hur väldigt gärna jag och vi svenskar ville ha honom vald. Det kom inga fler så efter att ha pratat lite politik så for vi hem till honom för att träffa Michelle och barnen. En mycket trevlig familj var det och dom bjöd på middag.

I den andra drömmen så kom pappa in till mig och sa att Obama hade blivit mördad. Det kändes helt overkligt och jag grät. Jag gick ut utanför dörren och befann mig av någon anledning i New York. Där fanns Obamas döda kropp men ingen tycktes veta var den befann sig, förutom jag och Hillary Clinton. Vi grät tillsammans och sörjde vår döda vän. Mccain jublade på teven...