Jag lämnade i fredags ett vårvarmt Stockholm och landade i ett kylslaget och vinterblåsigt Umeå. Jag är nu gäst i min egen stad och det känns utmärkt. Allt blir så intensivt och idéerna om vad man kan göra spretar åt alla möjliga håll, men egentligen ska jag göra nytta och hoppas att det blir av det med.

Men helgen har varit intensiv, landade i Umeå i fredags som sagt sen fort iväg till dragonen för att spela mittback i 90:e minuter och vinna med 1-0, på bästa Juventusmanér. Avgörande i 85:e minuten.  Snabbt hem igen och duscha för att sedan gå på invito och hitta "det gömda folket". Ni vet de där som man inte ser annars, utan de håller sig undan eller gömmer sig i folkmassorna. Där fanns dom på krogen, helt alldagliga människor utan något särskilt överhuvudtaget, som vackert på sitt egna lilla sätt.

Efter krogen våldgästar vi Svea, där jag kraschar på min gamla favoritsoffa och där jag också tillbringar lördag förmiddag. På lördag kväll bjuds det på västerbottenostpaj och förfestgalej, där en mängder av mina vänner befinner sig och några med flickvänner som jag inte ens hört talats om. Tiden står inte stilla i Umeå, fast ändå gör den det på något sätt (Som vanligt fast annorlunda). Till Svea igen senare på kvällen, förfest med fotbollslaget. Iväg till ålidhem fest med dans fram till fyra på morgonen. SOVA

Söndag morgon vaknar av att någon kommer in på mitt rum kl 10.30 med en telefon, jag hinner tänka "vem fan är det där och var är jag?". Det visar sig vara min bror och att jag är i mitt föräldrahem, i telefonen så är det Peter och han erbjuder sig att skjutsa mig ner till Plaza på hotellfrukost. Fina grejer det där med hjortronsylt och våfflor och frukt och allt. Vi lånar ihop några IKSUkort efter frukosten och åker och bådar bubbelpool några timmar. Hem igen äta lite mat, sedan fika med äppelpaj hos Joel och Sofie. Spelar spel och jag hamnar någonstans i mitten, något av ett antiklimax fast ändå inte.

När jag är här på besök så tar man för sig mer saker och hittar på grejer hela tiden.

Det är fantastiskt att vara gäst i sin egen stad.

Det är lycka.

Nu, fylla på låtar på min iPod