Hade skrivit ett långt inlägg där jag sakligt la fram argument varför Jeglertz är en enorm chansning från Djurgårdens sida. Men jag låter Eric framföra de sakliga argumenten från kollektivets sida.

Jag nöjer mig bara med att konstatera att Jeglertz dödade min passion för fotboll och den var borta i ett år. Jag kan inte säga att jag unnar Jeglertz framgång.

Det känns märkvärdigt men inte lika märkvärdigt som när han fick jobbet i UIK efter tagit GCK till en sjätteplats (GCK vann följande år).

Saker och ting är bra sjuka.

Kan konstatera några olika saker:

* Sverige/Stockholm har inte en likvärdig utbildning
* Jag vill jobba på en bra och seriös skola

* Jag kan tänka mig att jobba på högstadiet

* Varje intervju är unik (senast var det rektorn, gamla läraren, en fysiklärare och fyra elever som intervjuade mig samtidigt)
* Jag skulle föredra att ha en kvinna som chef
* Humörmässigt svänger man upp och ner.

Minst 4 intervjuer kvar (fem inbokade men en måste jag flytta på)

4-5 st 12-13 - åringar står i en träng vagn och fnittrar lite

Tjej1: Alltså är du känd från tv?
Mattias: Nej det tror jag inte (Antog att de inte sett jeopardy)
Tjej2: Jag sa ju det
Tjej3: Men han är lik han från wildkids
Tjej1: Nej han är mycket snyggare.
Mattias vänder sig åt ett annat håll
Tjej1: Alltså du behöver inte noncha oss
Mattias vänder sig tillbaka
Tjej1: Alltså du är jävligt snygg
Mattias: Tack det var snällt sagt


Ola Lindholm - Rätt lik mig själv ! (?)